Stirrar på kartan och försöker fundera var jag kanske blir trött och var jag ska börja spurta och så vidare. Jag kan ju inte veta när jag gör det här för första gången... Spännande!
Många har sagt att de kommer och hejar, jag uppskattar enormt! Jag startar i gröna gruppen med måltiden 2 timmar. Min start är 15:30. Heja var du vill, men mest gissar jag att jag behöver hejandet mest vid 13km och efter det. Kanske.
I början är det säkert trångt. Så säger folke.
Efter 5km kan man säkert börja springa. Säger folke.
Till 10km borde de vara lugnt för mej, den sträckan har jag sprungit många gånger.
Vid 13km är risken hög att jag är uttråkad på springandet
Vid 15km tänkte jag öka farten
På kartan ser 17km ut som ett kiva ställe för att absolut senast börja spurta.
Sen efter det har jag ingen aning om något, men fullt ska det gå och när jag springer i mål ska jag ha använt alla mina krafter! Jag kryper hellre hem än att jag har krafter kvar att jogga tillbaka hem efteråt.
Som tur har jag Helsinki City Run att vara nervös över, så det blir inte så mycket tid över att vara nervös för framtiden och sånt.
Här sku det nu passa med en massa olika smöriga citat men nej. Smör sätter jag i gröten och bara den har lagt sig i magen ska jag ut och springa!
Meddelar senare var jag önskar att folk står och hejar på mig på lördagen.
Okej jag är nervös. Det finns ju massor jag inte vet.
Bla bla bla...
Det enda jag på riktigt funderar på (mycket) är om jag kan springa hela halvmaratonen utan att få ont i knä.
Köpte nya skor. De lär vara snabba. Har nog inte sprungit med helarna först, men inte helt perfekt heller.
Och tydligen kan det vara så att jag får ont i höger knä för att vänster knä är lösare och jag kompenserar med höger. Allt det här fick jag veta genom att stå strumpfota och böja på knäna. Så. Det tror jag på nu och ska börja vänja mig att springa med mina nya newton skor.
.JPG)
Halvmaraton blir det nog i mina gamla.
Och nej, jag kunde inte välja färg.
Efter lindrig stress över mitt obefintliga springande och halvmaratonen som närmar sig bestämde jag mig för morgonlöpning.
Klart att det sku ha varit skönare att vända sig om och vältra sig bland täcken och dynor istället för att dra på sig springkalsonger med mera och sticka ut och springa. Men jag steg upp. Dessutom sku jag köpa mjölk till morgongröten på vägen hem.
Enligt alla konstens regler värmde jag upp inne, tänjde kort och stack iväg. Det sku vara en kort runda, det var planerat. Men lite väl fort fick jag ont i knät och måste gå. Störande.
När jag kom hem var jag i alla fall glad. Inte irriterad eller sur på knät eller på att det inte blev som jag tänkt. Bra det fast bara sprang ungefär halva vägen!
Ta några av dina extra dineros och stöd finsk scifi film!
Själv har jag kontribuerat till filmen med en peng, ett skrik och några fotsteg.
På väg upp till Himmelriket
På toppen av Keimiötunturi. Ja vi åkte pulka ner!
Min träningsiver höll inte i sig som den började i början av året. Sen började det göra ont i knät när jag sprang, och jag har haft springpaus hela februari och nästan hela mars.
Igår insåg jag att det är en månad till halvmaraton, så dags att börja springa igen. Det lockade ju inte, men nu har jag börjat.
I början av rundan tänkte jag att bara jag klarar hela halvmaran så är det bra. Sen började det gå bättre och tävlingsinstinkten väcktes. Nu ska det mer än klaras hallelådär! Jo jag tävlar mot mig själv men det går ju inte att glömma att både pojkvän och bror också ska springa samma halvmaraton...
Seglar, dricker kaffe och jobbar med olika projekt.
Jag är medianom.
Den 4 maj 2013 springer jag min första halvmaraton!
Kör hårt, missa väggen!
Jud & Bild
Karin
Basses bästa
Anne Hietanen
Bland trivialiteter och andra tenorer
SCOUTPLADDER
tommix
Emmas blogg
life unfolded
Tage Rönnqvist
a Chef's Love
navelfluff
Catariina
Klaffen
Raising Sara
Kapten shrimpi
PELLE RASTLÖS
Gurka i halsen
Jordgubbar & Champagne
Pia på kontoret
Naja Navigerar
ÄT LINGON!
Mikaela
skrutte
kvarterets tuffaste strykarkatt